Baku, 12 november 2024 – Människor som tvingats på flykt från krig, våld och förföljelse befinner sig allt oftare i frontlinjen av den globala klimatkrisen, varnar en ny rapport. Denna kris utsätter dem för en dödlig kombination av olika hot, men utan tillräcklig finansiering eller stöd för att kunna hantera det.
Rapporten, som släpps idag av UNHCR, FN:s flyktingorgan, i samarbete med 13 expertorganisationer, forskningsinstitutioner och flyktingledda grupper, visar hur klimatkatastrofer förstärker konflikter och förvärrar situationen för människor som redan lever under extremt svåra förhållanden.
Av de över 120 miljoner människor som tvingats på flykt världen över bor tre fjärdedelar i länder som är hårt drabbade av klimatförändringarnas effekter. Hälften av dem lever i områden som drabbas av både konflikter och allvarliga klimathot – som Etiopien, Haiti, Myanmar, Somalia, Sudan och Syrien.
Enligt rapporten No Escape: On the Frontlines of Climate Change, Conflict and Forced Displacement förväntas antalet länder som står inför extrema klimathot öka från 3 till 65 runt 2040, varav de flesta redan har stora grupper av människor på flykt. Dessutom väntas antalet dagar med farlig hetta i många flyktingläger fördubblas till år 2050.
“För världens mest utsatta människor är klimatförändringarna en hård verklighet som påverkar deras liv på djupet”, säger FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi.
“Klimatkrisen driver på flykt i regioner som redan hyser ett stort antal människor som tvingats lämna sina hem på grund av konflikter och osäkerhet, vilket förvärrar deras svåra situation och gör att de inte har någonstans att ta vägen. Till exempel har den förödande konflikten i Sudan tvingat miljoner på flykt, däribland 700 000 som tagit sig över gränsen till Tchad, ett land som redan i decennier har tagit emot flyktingar och samtidigt är bland de mest klimatutsatta i världen. Många som flytt konflikten men stannat kvar i Sudan riskerar dessutom ytterligare fördrivning på grund av de svåra översvämningar som drabbat landet.”
Liknande förhållanden råder för 72 procent av Myanmars flyktingar som har sökt skydd i Bangladesh, där naturkatastrofer som cykloner och översvämningar klassas som extrema hot.
“I vår region, där så många har varit på flykt i många år, ser vi klimatförändringarnas effekter med egna ögon,” säger Grace Dorong, klimataktivist och före detta flykting som nu bor i Sydsudan.
“Jag hoppas att de röster som kommer fram i rapporten får beslutsfattare att förstå att om vi inte agerar, kommer tvångsförflyttningarna – och klimatkrisens förvärrande effekt – att öka. Men om de lyssnar på oss kan vi också vara en del av lösningen.”
Rapporten betonar också att klimatfinansiering sällan når fram till flyktingar, värdsamhällen och andra i utsatta och konfliktdrabbade länder, vilket snabbt försvårar deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter.
Idag får extremt utsatta länder endast cirka två dollar per person i årligt klimatstöd, en påtaglig skillnad jämfört med 161 dollar per person i mindre drabbade länder. När investeringar väl når utsatta länder går över 90 procent till huvudstäderna, medan andra områden sällan får något stöd överhuvudtaget.
Dessa resultat offentliggörs under COP29 i Baku, Azerbajdzjan, där UNHCR uppmanar till ökad klimatfinansiering som också når de mest behövande. UNHCR vädjar också till stater att skydda människor som tvingats fly och som står inför ytterligare klimathot, och att ge dem och de samhällen som tar emot dem en röst i finans- och policybeslut.
“Klimatnödläget utgör en djup orättvisa,” säger Grandi. ”Människor som tvingats på flykt och samhällen som tar emot dem är de som är minst ansvariga för koldioxidutsläppen, men är de som får betala det högsta priset. De miljarder dollar som avsätts i klimatfinansiering når aldrig dem, och humanitärt bistånd kan inte ensamt täcka det ständigt växande gapet. Lösningar finns, men vi behöver agera snabbt. Utan rätt resurser och rätt stöd kommer de förbli fångade i en ohållbar och desperat situation.”
Mer info:
Dela på Facebook Dela på Twitter