UNHCR har mandat från FN:s generalförsamling att identifiera och skydda statslösa personer och att verka för att minska och förhindra statslöshet.

Statslöshet är ett problem som skapats av människan och orsakats av ett antal faktorer såsom luckor eller diskriminering i lagar om medborgarskap, t.ex. baserat på kön, ras eller religion. I länder där nationalitet endast förvärvas genom härkomst från en annan person av den nationaliteten kommer statslöshet att överföras från generation till generation. Bristande födelseregistrering kan innebära att människor riskerar att bli statslösa. Statslöshet kan också uppstå vid situationer såsom tvångsförflyttning, förändrade gränser och uppkomsten av nya stater, till exempel när minoritetsgrupper har svårt att bevisa sin koppling till sitt land.

Du kan lära dig mer om statslöshet här.

Statslöshet i de nordiska och baltiska länderna

Danmark, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge och Sverige är parter i både 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet.

Generellt sett är data och statistik om statslöshet fortfarande en utmaning. Detta med tanke på att statslösa personer ofta lever i samhällets utkanter, att de inte per definition erkänns som medborgare och att inte alla länder har definitioner eller processer på plats för att identifiera statslösa personer. Trots det uppskattar UNHCR, baserat på tillgängliga data, att mer än 292 000 statslösa personer bodde i de nordiska och baltiska länderna under 2022 (inklusive icke-medborgare i Lettland och personer med obestämt medborgarskap i Estland).

UNHCR:s Representation för de nordiska och baltiska länderna har under de senaste åren genomfört kartläggningar av statslöshet i samtliga nordiska länder med ambitionen att öka medvetenheten om statslöshet samt förståelsen för statslösa personers situation. Målet har också varit att bidra till fortsatt dialog med myndigheter och beslutsfattare för att stärka skyddet för statslösa personer och för att fortsätta dialogen kring att minska och begränsa statslöshet i dessa länder.

• 9 fakta om statslöshet i Norge (2024)
• 10 fakta om statslöshet i Sverige (2023)
• 10 fakta om statslöshet i Danmark (2023)
• Kartläggning av statslöshet i Danmark (2019)
• Kartläggning av statslöshet i Sverige (2016)
• Kartläggning av statslöshet i Norge (2015)
• Kartläggning av statslöshet i Finland (2014)
• Kartläggning av statslöshet på Island (2014)

Utmaningar och framsteg i regionen

De senaste åren har det skett stora framsteg när det gäller statslöshet i de nordiska och baltiska länderna. Tidigare statslösa personer har beviljats medborgarskap i flera länder och åtgärder har vidtagits för att förbättra identifieringen av statslösa personer.

Luckor och utmaningar återstår dock, och UNHCR förespråkar flera länder att etablera processer för fastställande av statslöshet, och att införa skyddsåtgärder för barn som föds statslösa på deras territorium.

Vid ett högnivåevent om statslöshet 2019, som markerade att man var halvvägs igenom den tio år långa #IBelong-kampanjen, åtog sig stater sammanlagt 350 specifika och mätbara löften för att utrota statslöshet. Löften kom också från de nordiska och baltiska länderna, däribland att införa skyddsåtgärder för att förebygga statslöshet bland barn (Estland, Island och Finland) och att införa processer för fastställande av statslöshet (Estland, Island och Lettland). Andra länder lovade att fortsätta sina ansträngningar för att förhindra statslöshet, eller att dra tillbaka sina nuvarande reservationer till statslöshetskonventionerna.

Stoppa statslöshet bland barn

Barn utan nationalitet är särskilt utsatta – de riskerar inte bara att ha begränsad tillgång till utbildning och sjukvård, utan brist på officiella dokument kan även göra att de löper större risk att falla offer för övergrepp och människohandel.

Tre grupper av barn är särskilt drabbade av detta problem:

• Barn födda statslösa i Europa, till exempel för att deras föräldrar är statslösa eller för att de inte kan ärva sina föräldrars nationalitet på grund av luckor eller diskriminering i medborgarskapslagstiftning.
• Barn som inte registrerats vid födseln, till exempel i utsatta minoritetsbefolkningar som romer.
• Barn som kommer till Europa som flyktingar eller asylsökande och är statslösa från sitt hemland.

UNHCR och UNICEF har tillsammans tillhandahållit en rad rekommendationer för att bemöta statslöshet bland barn i Europa:

• Se till att varje statslöst flykting- eller migrantbarn identifieras och skyddas på rätt sätt vid ankomsten till Europa.
• Förenkla förfarandena för att göra det möjligt för statslösa barn att få medborgarskap så snart som möjligt.
• Anta eller ändra lagstiftning för att inkludera skydd som ger medborgarskap till alla barn födda i ett land som annars skulle vara statslösa.