Berättelser från fältet: ”Det må vara en droppe i havet, men upplevelserna här fyller mig med motivation inför mitt arbete.”

Varför valde du att arbeta för UNHCR?

“Det finns många anledningar som gjorde att jag valde att arbeta för UNHCR. Först och främst är det en fördel om UNHCR:s personal har erfarenhet av att arbeta i fält. Jag ville vara en del av detta och få en djupare förståelse för det viktiga arbetet, som till exempel registreringen av asylsökande, statusprövning för flyktingar, vidarebosättning och lokal integration. Att arbeta i fält passar mig mycket bra.

Jag letade efter jobbannonser hos UNHCR och som Junior Professional Officer, JPO dagligen i ungefär fyra år innan jag till slut hittade något som passade mig perfekt: Associate Protection Officer för JPO-programmet hos UNHCR i Zambia. När jag tillträdde kände jag att jag var exakt där jag ville vara, både från ett karriärmässigt och från ett personligt perspektiv. Man får uppleva många svårigheter och utmaningar i tjänsten, men man får också se fantastiska saker. Till exempel får man bevittna hur tillgången till grundläggande rättigheter, som att få tillgång till identitetsdokument och ett uppehälle, gör skillnad i folks liv. När man arbetar i fält får man en förståelse för hur flyktingars liv och deras behov ser ut. Många i västvärlden förstår inte vad en flykting är, och jag tror att folk måste förstå att flyktingar är precis som alla andra och har samma behov.”

Hur skulle du beskriva ditt arbete?

“Nu arbetar jag som Associate Protection Officer i Muyinga i Burundi. Burundi är en av våra största insatser när det kommer till så kallad frivillig repatriering. Vi organiserar frivillig återvandring för burundiska flyktingar, i samarbete med deras värdländer. Burundier sökte primärt skydd i Tanzania, Rwanda, Demokratiska republiken Kongo och Uganda efter de utbredda våldsamheterna orsakade av politiska oroligheter 2015. Vår uppgift är att hjälpa nyanlända återvändande flyktingar med att återuppbygga deras liv här i Burundi. Förutom arbetet med repatriering så jobbar vi primärt med kongolesiska flyktingar i flyktinglägren här i landet. Burundi är i dagsläget värdland för 87000 flyktingar.

I den här rollen har jag alla möjliga arbetsuppgifter. Jag förhandlar med regeringen, stöttar arbetet med folkbokföring och födelseattester, arbetar för att flyktingar ska involveras i det nationella systemet, och distribuerar varor, mat, och skydds-kit. Vi jobbar också med enskilda fall, inklusive ensamkommande barn och offer för könsbaserat våld.
Många av de enskilda fallen jag arbetar med gäller könsbaserat våld. Det är ett stort problem som påverkar kongolesiska flyktingar eftersom våldtäkt används som ett vapen i kriget. På det här område arbetar vi med en partner som hjälper till att identifiera offren, som hantera deras fall, samt erbjuda rättshjälp, medicinskt-och psykosocialt stöd. Vi försöker att gå igenom hela fallhanteringsprocessen, och jag måste säga att det är svårt, eftersom könsbaserat våld är ett globalt problem. För att förhindra det krävs beteendeförändringar.

Touria och en kollega vid gränsen mellan Burundi och Rwanda, i väntan på konvojer av återvändande flyktingar på väg från Mahama-flyktinglägret i Rwanda.

Kan du berätta om några av de bästa upplevelser du haft i arbetet för UNHCR?

“Det som gör mig glad är att se enskilda fall lösas. Till exempel så tog vi emot en återvändande flyktingkonvoj vid gränsen mellan Burundi och Rwanda. Jag såg en polis som stod vid gränsövergången, och en av återvändarna gick för att krama honom. De pratade och verkade väldigt uppspelta, så jag bad min kollega att översätta. Det visade sig att mannen som polisen kramade var hans son som skulle nu var på väg att återvända efter ett par års exil som flykting i Rwanda. Sonen hade också sin fru med sigoch en bebis i sina armar. Pappan sa, ”Välkommen hem min son, vi ses hemma,” innan han gick åter till arbetet. Det var ett sådant minne som man aldrig kommer glömma.

Ett annat exempel är när jag arbetade med ett fall där en mamma skulle återförenas med sina döttrar. Hon hade fann sina döttrar genom en familjespårningstjänst och hade rest från Frankrike till Zambia för att återförenas med dem. Det var utmanande att hjälpa dem med visumprocessen eftersom hon behövde ta med sina döttrar till en fransk ambassad för att hantera deras visum och genomgå intervjuer för familjeåterföreningen. Problemet var att den närmsta franska ambassaden låg i Sydafrika och de hade inte de födelsebevis som krävdes för att resa dit. Till slut lyckades vi hjälpa dem att få ett visum så att de kunde resa till Frankrike med deras mamma. En av döttrarna delar födelsedag med mig, och jag får fortfarande brev från dem när jag fyller år. Dessa små enskilda fall betyder verkligen så mycket. Även om det bara är droppar i havet motiverar dessa enskilda upplevelser mig i mitt arbete.”

Vilka är några av de svåraste upplevelserna du haft i arbetet för UNHCR?

“Det är svårt när man ser att en insats är rejält underfinansierad, som exempelvis insatsen i Demokratiska Republiken Kongo (DRC), en av världens mest underfinansierade kriser. Man ser med egna ögon hur låga nivåerna påv bistånd och stöd är, och hur folk kämpar. Det som är så frustrerande är att vi vet att situationen i DRC inte kommer bli bättre inom en snar framtid.

Något annat som krossar mitt hjärta när jag besöker flyktinglägren är att se hur kvinnor tvingas hantera sin menshygien. När jag har mens och besöker ett flyktingläger är det svårt eftersom jag inte kan använda toaletterna och det finns inget rinnande vatten. Det är inte lätt och dessa kvinnor och flickor behöver gå igenom detta varje månad på en osanitär plats. Menshygien står tyvärr inte särskilt högt på dagordningen. Det är dock oerhört viktigt inte bara ur ett hygienperspektiv, utan även vad gäller kvinnors och flickors värdighet.

En utmanande aspekt av att arbeta i fält är att vara långt bort från vänner och familj. Ibland känner jag mig lite isolerad här och folk förstår inte de uppoffringar man gör när man arbetar inom den humanitära sektorn. Det är utmanande och jag behöver pauser lite då och då. Det här är dock ett val jag har gjort, och jag trivs bra trots allt.”

”Berättelser från fältet” är en intervjuserie som ger inblick i hur vardagen kan se ut för några av våra nordeuropeiska kolleger som arbetar för UNHCR, FN:s flyktingorgan, runt om i världen.

UNHCR är på plats i 135 länder och territorier runt om i världen och hjälper män, kvinnor och barn som tvingats på flykt på grund av krig, våld och förföljelse. Vårt huvudkontor finns i Genève, Schweiz, men den stora merparten av våra medarbetare arbetar i fält och på de platser i världen där de flesta flyktingar befinner sig.

Läs mer om UNHCR:s arbete här.

• Läs vår intervju med svenska Karolina Edsbacker i Genéva her.
• Läs vår intervju med svensk-danska Marie Hesselholdt i Aden, Jemen her.
• Läs vår intervju med svenska Toloe Masori i Erbil, Irak her.