När Carl Biörsmark på 80-talet gick ut gymnasiet i Norrköping anade han inte att han 30 år senare skulle bli den första integrationscoachen i sin egen hemstad. De erfarenheter han samlat på sig under tio års resande jorden runt och 20 års arbete i Lettland, använder han idag i sitt jobb med 235 tonåringar från 20 olika länder, som nyss anlänt till Sverige.
I början på 90-talet var Lettlands huvudstad Riga full av aktivitet. Många kulturmänniskor sökte sig dit, och Carl Biörsmark var en av dem. Kort efter att han flyttat dit föll Sovjetunionen samman, det var en omvälvande tid, som han fick bevittna på nära håll.
Med bas i Riga ägnade han de följande tio åren att resa runt jorden och göra film- och tv-dokumentärer. Efter sina år på resande fot flyttade han från Riga till hamnstaden Leipãja, Lettlands tredje största stad. Efter Sovjetunionens fall hade staden förändrats. Från att ha varit en militärstad, byggd kring den stora flottbasen där, blev den en modern hamnstad.
Tillsammans med några konstnärer startade Carl Biörsmark ett kulturcenter. Han bodde kvar i Leipãja och drev kulturcentret i ytterligare tio år, fram till 2008, då den ekonomiska krisen drabbabe landet. Han minns den tiden väldigt tydligt, när han arbetade hårt med att hjälpa fattiga barn som var mellan sex och 18 år gamla.
– ”Konst för social förändring” var vårt motto, säger Carl. De olika konstnärliga aktiviteterna hjälpte dem att finna sin identitet. Fortfarande idag, 20 år senare, har jag kontakt med dem på Facebook och ser hur deras liv förändras i positiv riktning.
Workshops i fotografi, konstlektioner, teater och att renovera gamla byggnader, var några av aktiviteterna på kulturcentret.
Det är i den kreativa processen, som exempelvis teater, man river murar mellan sig och andra och börjar prata med varandra som människor,
Carl Biörsmark flyttade hem till Norrköping. I oktober 2013 började han undervisa i svenska för invandrare. Då var antalet elever 68, idag har det växt till 235, de är alla flyktingar eller asylsökande, från 20 olika länder. Och det kommer nya elever nästan varje vecka, framför allt från Syrien, men också Afghanistan, Somalia och Eritrea. Undervisningen kallas ”Språkintro” och är ett statligt program för alla flyktingar och asylsökande mellan 16 och 19 år. Huvudsyftet är att de ska lära sig svenska.
Men Carl har även andra ansvarsområden. Han ser till att ungdomarna har tillgång till olika sportfaciliteter, teater- och sånglektioner. Men också med praktiska saker, som hur man lånar böcker på biblioteket och hur man bär sig åt för att bättre komma in i det svenska samhället. Men det viktigaste, och alltid överordnade målet, är att lära sig svenska.
“Jag tänker på det jag lärde mig i Lettland,” säger han. “Språket är en förutsättning för att komma in i samhället. Det tog mig två år innan jag talade i stort sett flytande lettiska. Det uppskattades mycket av letterna och mycket i mitt liv där blev bättre och lättare.”
Efter att ha levt i flera olika länder under 30 års tid, anser Carl att motivation är den stora drivkraften för förändringar.
“Det finns många likheter mellan Lettland och Sverige,” säger han med engagerad blick. Till exempel intresset för teater och sång. Passionen för naturen och stillheten. Men den största likheten ser jag mellan ungdomarna i Lettland och ungdomarna här; deras entusiasm för att lära sig saker och att integreras i samhället. Min uppgift och drivkraft som integrationscoach är att motivera dem, och hitta vägar för dem att få utlopp för sin fantastiska potential.”
Carl Biörsmark håller nu på att organisera en serie konserter och föreställningar i juni som hans elever ska ge inför över 3000 elever i Norrköping.
“Och det är är bara början, säger han. Integration är en tvåvägsprocess där alla är vinnare.”
Dela på Facebook Dela på Twitter
