”Berättelser från fältet” är en intervjuserie som ger inblick i hur vardagen kan se ut för några av våra nordeuropeiska kolleger som arbetar för UNHCR, FN:s flyktingorgan, runt om i världen.
”Jag har alltid velat jobba med mänskliga rättigheter och internationell juridik och valde att inrikta mig på asylrätt. Jag blev klar med studierna 2009 och flyttade då till Kairo för att arbeta för civilsamhällesorganisationen AMERA (Africa and Middle East Refugee Agency). Organisationen bidrog med juridiskt stöd till asylsökande vars skyddsbehov var under utredning av UNHCR. Den erfarenheten fick mig att inse att det var detta jag ville fortsätta att arbeta med.
När jag kom tillbaka till Sverige började jag söka relaterade jobb, men det var väldigt svårt – FN som arbetsgivare krävde mycket tidigare erfarenhet för att man skulle kunna komma ifråga. Jag började på Migrationsverket och var där i över fyra år innan jag fattade beslutet att söka mig till UNHCR. En tjänst som Junior Professional Officer (JPO) dök upp i Amman, Jordanien, som var i linje med min önskan om att få arbeta med flyktingar i fält.”
”Mitt nuvarande uppdrag som samordnare innebär att jag har ansvar för att samordna de kluster i norra Irak som försöker säkra skydd åt människor på flykt. I landet som helhet är över 590 000 människor internflyktingar, varav över 142 000 befinner sig i flyktingläger. Över 1,7 miljoner människor har återvänt till Irak och behöver särskilt stöd. Dessutom har flera flyktingläger stängts under den senaste månaden, vilket innebär att läget kontinuerligt förändras (red. anm. siffrorna representerar situationen innan de senaste nedstängningarna). Min roll är att samordna de olika aktörer som försöker hjälpa både de som är internt fördrivna, liksom de som återvänt.
I praktiken innebär det många möten för att undvika överlappande insatser, för att säkra stöd till partnerorganisationer och se till att flyktingars och våra partners intressen i olika frågor inte glöms bort. Vi bedriver också påverkansarbete gentemot staten och givare, framför allt i skyddsfrågor. När lägren i Ninewa i Irak hastigt stängdes förra månaden så lyfte vi de problem som uppstod i samband med nedstängningarna och hjälpte till att säkra nytt skydd.
Det här är en ny roll för mig. En spännande del av arbetet är att jobba nära och aktivt stödja civilsamhällets organisationer – och det är något jag trivs med. UNHCR jobbar delvis med direkt implementering i fält, men mycket görs genom partnerorganisationer, inklusive civilsamhället. Min roll är inte främst att representera UNHCR, utan snarare de kluster av aktörer som hjälper till att ge skydd.”
Många syriska flyktingar har sökt skydd i den kurdiska regionen i norra Irak, enligt UNHCR. ©UNHCR/Bathoul Ahmed
”Att arbeta i Syrien var väldigt intressant på grund av läget i landet. Jag kom dit i januari 2018 – precis när armén och rebellgrupper stred om östra Ghouta, utanför huvudstaden Damaskus. Vi bodde bara några kilometer bort och kunde höra när bomberna föll. Det var en konstig känsla. Man hör förstörelsen men det är inte ens eget hus som förstörs. Samtidigt är man medveten om att människor lider och dör.
I december samma år var jag på ett uppdrag i östra Ghouta. Då kunde vi se förödelsen – det vi bara hade hört några månader tidigare. Vi såg hur människor bodde. På den tiden arbetade jag med donor relations, det vill säga höll i kontakten med våra givare, och vi var där på en givarresa inriktad på bland annat det juridiska arbetet. Det var väldigt känslomässigt – att först höra bomberna och sedan med egna ögon se förödelsen, samtidigt som vi var där som UNHCR för att ge stöd.”
”Att arbeta för UNHCR i Syrien var väldigt utmanande eftersom UNHCR är en opartisk organisation, samtidigt som vi arbetade i en väldigt politiserad miljö. Man vill bara fokusera på det organisationens mandat ytterst handlar om – att ge människor skydd, tillfälligt boende och nödhjälp.
Jag var Reporting and External Relations Officer, alltså ansvarig för rapportering och externa relationer, och jag tvingades vara oerhört försiktig med hur jag uttryckte mig för att inte riskera UNHCR:s möjligheter att bedriva vår verksamhet. Situationen på plats var väldigt annorlunda än vad jag hade kunnat föreställa mig. Arbetet var mycket mer komplext än att ”bara hjälpa människor” – det är viktigt att påpeka. Ibland glorifieras humanitärt arbete och ses som något enkelt. Med det sagt så är personalen i fält väldigt hängiven. Och när man själv är där, på plats, och kan se resultaten av ens arbete är allt värt det.
Under coronapandemin har jag jobbat med två operationer. Under de första sex månaderna var jag baserad i Libanon och fokuserade på Syrien. Sedan september har jag arbetat med inriktning på Irak. FN:s praxis har varit ”stay and deliver” – att stanna kvar och fortsätta leverera. Det har varit en utmaning, men alla gör sitt bästa.
En annan aspekt är osäkerheten kring vad vi står inför. Vi pratar om pandemin som en hälsofråga, men för sårbara grupper är det mycket mer än så. Det handlar också om socio-ekonomiska villkor, och flera länder i Mellanöstern genomgår just nu parallellt en ekonomisk kris. Som en konsekvens av detta förlorar många sitt jobb och kan inte försörja sin familj. Ett stort antal skyddsfrågor har blivit aktuella på grund av COVID-19. Nästa år kommer vi antagligen att få se ännu allvarligare konsekvenser.”
Toloe Masori, UNHCR
Dela på Facebook Dela på Twitter
