Tvångsförflyttningar har nästan fördubblats under det senaste decenniet.
UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, vädjar i dag till länder över hela världen att vidta mycket större åtgärder för att finna uppehälle åt de miljoner flyktingar och andra människor som fördrivits av konflikter, förföljelse eller andra situationer med allvarliga effekter på den allmänna ordningen. Detta sker i samband med att en dagsfärsk rapport visar att tvångsförflyttning i nuläget påverkar mer än en procent av mänskligheten – 1 av 97 personer – och att allt färre flyktingar har möjlighet att återvända till sina hem.
UNHCR:s årliga rapport om situationen för människor på flykt i världen, som släpps två dagar innan Världsdagen för flyktingar den 20 juni, visar att det i slutet av 2019 fanns 79,5 miljoner människor på flykt, fler än tidigare och det högsta antal UNHCR någonsin sett.
I rapporten konstateras också att flyktingars utsikter att snabbt kunna komma tillrätta med den svåra situationen har försämrats. Under 1990-talet kunde i genomsnitt 1,5 miljoner flyktingar återvända hem varje år. Under det senaste decenniet har den siffran sjunkit till cirka 385 000, vilket innebär att ökningen av människor på flykt i dag är långt större än lösningarna.
“Vi bevittnar en förändrad verklighet där tvångsförflyttning i dagsläget inte bara är mycket mer utbredd, utan dessutom inte längre är en kortvarig eller tillfällig företeelse”, säger FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi. “Man kan inte förvänta sig att människor ska leva under så kaotiska omständigheter år efter år utan möjlighet att återvända hem eller med hopp om att kunna skapa sig en framtid där de befinner sig. Vi behöver en radikalt ny och mer accepterande inställning till alla som flyr, kombinerat med en betydligt starkare beslutsamhet att lösa de långvariga konflikter som är roten till detta enorma lidande.”
UNHCR:s Global Trends-rapport visar att 45,7 av de 79,5 miljoner som hade fördrivits i slutet av förra året var personer som flytt till områden inom sina hemländer. Övriga hade tvingats förflyttas till andra platser. 4,2 miljoner av dessa väntade på besked om sina asylansökningar, medan 29,6 miljoner var flyktingar och övriga som hade fördrivits med tvång utanför sitt land.
Den årliga ökningen, från 70,8 miljoner i slutet av 2018, är ett resultat av två huvudsakliga faktorer. Den första faktorn är den nya oroväckande fördrivningen under 2019, i synnerhet i Kongo-Kinshasa, Sahel, Jemen och Syrien – det sistnämnda har nu varit konfliktdrabbat i tio år och har ensamt 13,2 miljoner flyktingar, asylsökande och internt fördrivna människor, vilket utgör en sjättedel av världens totala antal.
Den andra faktorn är en mer korrekt beskrivning av venezuelanernas situation utanför sitt land. Många av dem är inte lagligt registrerade som flyktingar eller asylsökande och är i behov av åtgärder som beviljar dem skydd.
Och bakom varje enskild siffra finns många individuella och mycket personliga kriser. Lika många barn (uppskattningsvis 30-34 miljoner, varav tiotusentals är ensamma) befann sig på flykt som till exempel Australiens, Danmarks och Mongoliets befolkningar tillsammans. Dessutom är andelen fördrivna personer som är 60 år eller äldre (4 procent) avsevärt lägre än i resten av världen (12 procent) – en statistik som vittnar om ofattbar sorg, desperation, försakelse och separation från nära och kära.
8 saker du behöver veta om tvångsförflyttning
****
OBS: UNHCR:s rapport om situationen för människor på flykt i världen släpps parallellt med den årliga globala rapporten, vilken redogör för de åtgärder som UNHCR vidtar i syfte att tillgodose behoven hos alla som tvingas fly och hos världens erkänt statslösa befolkningar.
Dela på Facebook Dela på Twitter
