UNHCR:s samarbetspartner i Rwanda, Inkomoko, utbildar flyktingentreprenörer i företagande. Resultaten är enastående. Flyktingarna blir mer självständiga, får förbättrade levnadsvillkor och skapar dessutom jobb och ekonomisk tillväxt för landet.
Photo © UNHCR / Hector Perez.
Jacqueline Muhimpundu kom, tillsammans med sina barn, som flykting till Rwanda 2015 från oroligheter och våld i sitt hemland Burundi. Hennes man blev kvar, och tragiskt nog hon vet inte om han lever eller inte.
”Jag har inte hört något från honom sedan januari 2016. Jag vet inte var han är”, säger Jacqueline som bor ensam med sina fyra barn och försörjer dem på egen hand.
I Burundi sålde Jacqueline tyger på lokala marknaden, men i Rwanda har hon startat ett eget företag tack vare den kunskap hon lärt sig genom UNHCR, FN:s flyktingorgan, när hon tvingades fly till Kenya för flera år sedan. Jacqueline är flykting för tredje gången i sitt liv, men hon är också entreprenör och har utvecklat sin egen verksamhet inom tvålproduktion.
”När jag kom till Rwanda var det första jag tänkte på att starta eget, eftersom jag visste att jag redan hade förkunskaper”, förklarar Jacqueline.
Hon är en av många flyktingar i Rwanda som har fått stor hjälp av utbildningsprogrammen som Inkomoko, en av UNHCR:s samarbetspartners, erbjuder. Inkomoko är den rwandiska filialen av African Entrepreneur Collective som arbetar både med lokalaentreprenörer och flyktingentreprenörer.
”Flyktingarna har med sig kunskaper när de kommer. De är här för att de behöver trygghet, men vi anser att deras kompetens och företagstänkande kan bidra till landets utveckling på ett betydelsefullt sätt. Och så kan de även bli självförsörjande”, förklarar Lydia Irambona, chef för Inkomokos Special Projects and Government Relation.
I år har 1 699 flyktingentreprenörer tagit examen från Inkomokos program och därmed genomgått en utbildning i allt som rör företagande, från bokföring och försäljning till marknadsföring och kundservice.
”Vi lär dem i princip hur man driver företag i Rwanda, vad man ska göra och bör undvika som entreprenör. Vi har samarbeten med verksamheter inom alla områden, t.ex. jordbruk, detaljhandel, grossisthandel, restauranger och mode”, säger Lydia Irambona.
”Vi anser att med deras kompetens och företagstänkande kan flyktingar verkligen bidra till landets utveckling och bli självständiga", förklarar Lydia Irambona. Hon är chef för Inkomokos Special Projects and Government Relations. Foto © UNHCR / Hector Perez
UNHCR:s partner Inkomoko i Rwanda utbildar inhemska entreprenörer och flyktingentreprenörer så att de kan starta sina egna företag och förbättra sin situation samtidigt som de skapar jobb åt andra. Förra året skapade flyktingentreprenörerna som tog examen från Inkomokos program totalt fler än 2 400 jobb. Foto © UNHCR / Hector Perez
Jacqueline Muhimpundu flydde från Burundi för tre år sedan men driver nu sin egen tvåltillverkning i Rwanda. Detta har hjälpt henne att försörja sina barn och hennes verksamhet har växt så mycket att hon nu har fem personer anställda. Foto © UNHCR / Hector Perez
Programmet är kostnadsfritt för flyktingarna. Kostnaderna för att bedriva programmet täcks dels av UNHCR och dels från andra givare och samarbetspartners. Värdet av programmen är tydligt av resultaten. Statistiken från Inkomoko visar att de nystartade företagen skapar jobb (under 2017 skapade flyktingföretagare totalt 2 492 arbetstillfällen) och även fått kraftigt ökade intäkter och tillväxt.
Enligt Lydia Irambona förväntas cirka 1 600 nya flyktingentreprenörer att anmäla sig till utbildningen 2019. Dessutom kommer Inkomoko strax utöka sin verksamhet till Kenya och öppna en ny filial i flyktinglägret Kakuma.
”Eftersom många länder har tillströmning av flyktingar och flyktingkrisen berör hela världen, är expanderingen av Inkomokos tjänster ett sätt att visa att flyktingar är värdiga människor som kan bli självständiga om de ges samma möjligheter som andra medborgare”, säger hon.
För Jacqueline Muhimpundus har Inkomokos utbildning haft stor inverkan på hennes verksamhet och därigenom hennes möjligheter att förbättra levnadsvillkoren för sig själv och sin familj.
”Jag ser vilken stor skillnad det gjort för mitt företag sedan jag påbörjade programmet. I början tillverkade jag tvål i ett litet rum, alldeles intill rummet där jag och mina barn sov. Nu när mitt företag har växt har jag kunnat anställa personal för att hjälpa mig och jag har råd med ett större hus för min familj”, säger Jacqueline.
Hon har för närvarande fem anställda, två andra flyktingar och tre rwandier, men hennes ambitioner slutar inte där:
”Jag hoppas att jag i framtiden kan få mitt kapital och mitt företag att växa så att jag kan expandera utanför Kigali och i andra länder. Jag vill starta min verksamhet i Burundi när det blir fred igen.”
UNHCR:s verksamhet i Rwanda är mycket underfinansierad och arbetet är i stor grad beroende av icke-öronmärkta medel från bidragsgivare såsom Danmark. 2017 var Danmark UNHCR:s sjätte största givare av icke-öronmärkta bidrag.
Dela på Facebook Dela på Twitter
